denna eviga trots

Hörrni, vi är inne i en så svår period just nu. En period där en viss person aldrig lyssnar, när det trotsas, bråkas och görs saker som är så uppenbara fel. Jag blir galen. Vet inte hur man ska hantera detta. Allt detta skrik. Allt tjat. Alla försök till förklaringar till varför man inte kan göra si eller så. 
Jag vet mycket väl att denna period kommer gå över och att den kommer komma tillbaka, jag vet att alla barn har stunder då de är så, men fortfarande. Det tar på psyket. Tur som skjuttsingen att hon kan slänga iväg en kram och en puss och säga att "mamma, jag gillar dig, du är faktiskt min bästavän" ibland. För då smälter jag och alla dumheter glöms nästan bort. Hon är verkligen världens finaste tjej, även om hon ibland får för sig att man får saker om man skriker öronen av alla i närheten. 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0